Dagarna bara går.
Så fort.
Massa tid bara rusar iväg.
Men på nåt sätt, så hinner jag ändå att stanna upp.
Se på mina fina,
le och skratta mot dem.
Ögonen glittrar och jag ler mot livet.
Det är det fina.
Det ofina är allt det där andra.
Den "fina" kärleken,
som gång på gång ska svika.
usch, fy o blä.
Men mitt liv rullar vidare.
Jag glider vidare.
Ner för gatan på mina skor med hål i.
Samtidigt röker jag pipa.
ååh, engelska lektioner är inte så dåliga ändå.
Fint vare ja!
Vilka minnen, det var tider det
Ååh, tänker på dessa ord. O det gör ont.
Men va faaen.
Vad ska jag gör med mitt liv?
Jo, det ska jag säga er...
Jag ska leva vidare.
Som jag alltid gör.
Hihi.
För sött. Men ändå fint !
Jaja, ska väl ta mig i kragen o vara en plugghäst för kvällen.
P&L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar