Tiotusen meter upp i luften ser jag allting klart

Tisdag.
Och livet känns ganska så äckligt bra.
Älskar att gå i matan.
Gå i matan och ha det bäst.
Solen lyser in sådär fint från fönstret
och man möter någon.
Någon som är så bra.
Helt hyffsat snygg också.
(JÄVLIGT SNYGG DÅ ASSÅ)
Jag känner mig allmänt trevlig och snygg och
det är i den sekunden man inser.
Inser hur äckligt bra livet är.
Sweet.
Också när man vet att om x antal månader så flyger man
tiotusen meter upp i luften och då ser man allt klarare.
Då blir det äckligt fina livet, bara finare.
Fint.
p&l